... att livet är dyrbart. När man får gåshud överhela kroppen och ser en människa dö. Ja, det är vad praktiken på hjärtmedicinsk erbjöd idag. Hängde på "forvagten" och sprang till "fælles akutmottagningen" aka akuten. Han blev kallad till ett hjärtstopp och ambulansen rullade in honom precis när vi kom, fullt igång med hjärtmassage. Det ser volsamt ut kan jag säga, undrar hur många revben som var hela vid de laget. Och där stod jag och såg på, hjärtmassage, adrenalin, maskiner och nerkyling. Efter totalt 50 minuter var de inte mycket mera att göra och där låg han, död. Tror inte jag skulle kunna jobba hela livet på akuten, jag ville ju bara gå fram till honom och ge han en stor kram. Att dessutom veta att hans familj inte ens visste att han var där eller fått hjärtstopp ännu, och nu var han redan död, ja det satte sitt spår. Jag är tillräcklig hårdhudad vid det här laget för att inte sitta här hemma och deppa, sådant händer ju varje dag på sjukhuset, men de ändrar inte på att det är sorgligt och man inser att det kan hända vem som helst och det kan ta slut så fort. Plötsligt känndes inte allt strul med beställning av tågkort till nästa praktik lika sjukt jobbigt och irriterande, finns värre saker i livet liksom. 
 
 
död, liv, praktik,

Kommentera

Publiceras ej